Stigningen avgör hur båten går
Den som har kört samma båt i några säsonger känner igen tecknen. Båten tar lång tid att komma upp i plan, motorn varvar högt men farten stannar vid en viss punkt, eller tvärtom: motorn orkar aldrig upp i de varv som tillverkaren anger. I många fall sitter förklaringen inte i motorn alls utan längst bak, i propellern.
Att välja bland alla propellrar som passar en viss motor kan verka krångligt eftersom siffrorna ser nästan likadana ut. Men det finns en logik, och den bygger på några få mått som vem som helst kan kontrollera med båten i vattnet och en varvräknare.
Siffrorna som står på navet
Gjutet i navet, eller instansat på en bladrot, finns nästan alltid en kombination som 14 1/4 x 21. Den första siffran anger hur stor cirkel bladspetsarna ritar upp när propellern snurrar, mätt i tum. Den andra visar den sträcka i tum som propellern i teorin skulle skruva sig fram under ett varv om den gick i ett fast material, på samma sätt som en träskruv drar sig in i en planka. En propeller märkt 21 skulle alltså i teorin ta sig drygt 53 centimeter framåt för varje varv.
I vatten blir det aldrig riktigt så. Propellern glider en aning, och skillnaden mellan teoretisk och verklig sträcka kallas slip. På en vanlig planande motorbåt ligger slipet ofta mellan 10 och 20 procent. Det är normalt och inget att jaga bort helt, men ett ovanligt högt slip kan tyda på att bladen är skadade, att navet slirar eller att motorn sitter för högt på akterspegeln.
Hur stor diametern blir styrs i stort sett av hur många hästkrafter motorn lämnar och vilken utväxling växelhuset har, och tillverkaren erbjuder ofta bara ett par alternativ. Det är stigningen man i praktiken väljer mellan.
Det finns också propellrar med vänstergänga för båtar med dubbla motorer, där den ena propellern roterar åt motsatt håll. Vid köp av reserv till en sådan båt är det lätt att råka beställa fel rotation.
Varvtalet vid full gas
Den viktigaste kontrollen är enkel. Kör båten med normal last, ungefär halv tank och de personer som brukar vara med, och ge full gas på lugnt vatten. Läs av varvräknaren när farten har stabiliserats. I instruktionsboken står det spann som motorn är konstruerad för vid fullt gaspådrag. Till en 60 hästkrafters utombordare kan det exempelvis vara angivet att motorn ska nå minst 5 500 men inte passera 6 000 varv i minuten, och en mindre 20 hästare har sitt eget spann som kan se helt annorlunda ut.
Hamnar varvet under spannet har propellern för hög stigning. Motorn arbetar tungt, ungefär som en bil som startar på trean, och slitaget ökar i både motorn och drevet. Hamnar varvet över spannet behöver propellern mer stigning, annars övervarvar motorn. Många verkstäder räknar grovt med att en tum ändrad stigning flyttar fullgasvarvet ett par hundra varv. Ligger en båt på 6 300 varv med en 17 tums propeller kan alltså en 19 tums föra ner den till runt 5 900.
Lasten räknas också. En båt som ofta går fullastad till sommarstället med packning, hund och tre barn behöver kanske en tum lägre stigning än samma båt med bara föraren ombord. Det bästa är att välja efter hur båten oftast används, inte efter den enstaka provturen.
Ett vanligt misstag är att byta till högre stigning för att få högre toppfart och sedan märka att båten knappt kommer upp i plan med full last. Det omvända händer också: en låg stigning ger snabb acceleration men gör att motorn ligger nära sitt tak redan i marschfart, vilket ökar bränsleförbrukningen.
Tre blad eller fyra
Trebladiga propellrar är vanligast och ger ofta högst toppfart. Fyrbladiga greppar bättre i vattnet, vilket ger snabbare planing, mindre vibrationer och bättre fäste när båten går i sjögång eller med tung last. Toppfarten blir ofta något lägre. För en tung familjebåt eller en båt som drar vattenskidåkare kan fyra blad passa bättre än tre, även om siffran på farthållaren hamnar ett par knop lägre.
Bladens form spelar också in. Propellrar med mer kupning i bladkanten håller greppet bättre när motorn är trimmad uppåt, något som märks mest på snabba och lätta båtar.
Aluminium mot rostfritt stål
Aluminium kostar mindre och en verkstad kan ofta rikta ett böjt blad. Vid en grundkänning böjs bladen hellre än att drevet tar skada, vilket kan spara en dyr verkstadsräkning. Rostfritt stål ger ett hårdare blad, så det kan göras tunnare och behåller sin profil när motorn trycker på. Det ger ofta bättre prestanda och längre livslängd, men en smäll mot en sten går då vidare in i drevet.
Kompositpropellrar finns till mindre motorer och fungerar bra som reserv. Vissa modeller har utbytbara blad, så att ett skadat blad kan bytas ute på sjön.
Skador som syns och känns
Titta på propellern så fort båten har lyfts ur sjön, vid upptagning på hösten och efter varje misstänkt grundkänning. Se efter hack, böjda bladspetsar och slitage i bladkanterna. En liten skada kan ge vibrationer som går vidare till axel och tätningar. Sjöräddningssällskapet konstaterar i sina råd om att undvika motorstopp på båten att maskin- och propellerhaveri är den vanligaste anledningen till att fritidsbåtar behöver deras hjälp. Där påminner de också om att zinkanoderna på drev, skrov och propelleraxel behöver kontrolleras och bytas vid behov.
Fiskelinor och rep runt axeln är en annan vanlig orsak till problem. Linan kan skära in i tätningen bakom propellern och släppa in vatten i drevet. Om oljan i drevet ser grå eller mjölkig ut vid oljebytet är det ett tydligt tecken.
Navet kräver också uppmärksamhet. De flesta propellrar har ett nav av gummi eller plast som ska dämpa smällar. Med åren kan det börja slira, och då varvar motorn upp utan att farten ökar.
Reservpropeller och verktyg ombord
För den som åker långt från hamn är en reservpropeller ofta billig försäkring. Transportstyrelsen skriver i sina råd för att öka säkerheten på din båt att motorhaverier ofta ligger bakom sjöräddningsinsatser för fritidsbåtar och att reservimpeller, remmar och en fylld reservdunk är självklar utrustning. Med samma resonemang hör en propeller hemma i stuvningen om båten används i skärgård med mycket grund.
För att byta behövs:
- en hylsnyckel som passar propellermuttern
- ny saxsprint eller låsbricka
- en träkloss att kila fast bladet med så att propellern inte snurrar
- vattenfast fett till axelns splines
- en lina att fästa delarna i så att inget hamnar i vattnet
Bytet görs med motorn avstängd och nyckeln ur, och på en utombordare med motorn tiltad upp. Den som aldrig har gjort det tidigare har stor nytta av att öva vid bryggan en lugn dag, i stället för att prova första gången på en svajig ankarplats.